Historien om Själevads IK Dam

Allt började 1977.
På en tid då damfotbollen fortfarande kämpade för sin plats tog Själevads IK ett avgörande steg och startade ett damlag. Det var ett frö som planterades med passion, envishet och framtidstro – och som skulle komma att växa starkare för varje år.

Kampen om att bli bäst i bygden

Under slutet av 1980‑talet och början av 1990‑talet växte rivaliteten i området. Division 2 blev arenan där Själevad mätte sina krafter, inte minst mot Sidensjö IK. Det var matcher som betydde mer än bara poäng – det handlade om stolthet, om att vara bäst i kommunen.
Samtidigt fostrades en kultur där ambition blev lika självklar som gemenskap.

Ett första kliv mot eliten

1992 tog laget steget upp i Norrettan, landets näst högsta serie. Även om det bara blev ett år gav det en tydlig signal: Själevads IK Dam hörde hemma bland de bästa.
Åren som följde präglades av stabilitet, seriesegrar och slit – inte minst 1995 då laget vann division 2 men föll på målsnöret i kvalet. Trots motgångarna växte något större fram. De bästa spelarna i närområdet sökte sig allt oftare till Själevad.

Den stora satsningen

Inför säsongen 1999 tog föreningen ett modigt och tydligt beslut: nu skulle resan fortsätta uppåt – på allvar.
Den unge tränaren Tommie Andersson handplockades för att leda satsningen. Till honom knöts starka namn som målvakten Magdalena Åstrand från Umeå IK och den rutinerade Sanna Frostevall. Målet var uttalat. Division 2 skulle vinnas.

Och så blev det.

Genombrottet

År 2000 var Själevad tillbaka i Norrettan – och gjorde omedelbart avtryck. En tredjeplats följdes av en delad serieseger 2001, där avancemanget till Damallsvenskan snöpligt missades på målskillnad.
Två år senare kom belöningen. 2003 skrevs klubbhistoria när Själevads IK Dam tog steget hela vägen upp till Damallsvenskan, med en närmast överlägsen poängmarginal.

På landets största scen

Säsongen 2004 stod Själevad för en av sina starkaste prestationer. Tillsammans bildade lagkapten Sanna Frostevall och brasilianskan Marina ett av seriens mest svårforcerade mittlås.
Trots att laget var nederlagstippat säkrades kontraktet – med mod, disciplin och laganda.

Året därpå blev brutalt. En jämn bottenstrid slutade med degradering, tre poäng från räddning. Priset var högt: slitna kroppar, spelartapp och starten på en ny omställning.

Att resa sig – gång på gång

Under de följande åren pendlade Själevad mellan serier och kvalspel. Seriesegrar varvades med hjärtskärande kvalförluster. Men varje gång laget föll, reste man sig.
2010 blev slutligen året då allt föll på plats igen – med serieseger, lyckat kval och återkomst till Norrettan.

Förändring, förnyelse och nya generationer

2010‑talet blev ett decennium av omtag. Seriesystem förändrades, nya spelare tog plats och rutinerade profiler tackade för sig.
2015 var ett tydligt styrkebesked: serieseger, dubbla DM‑guld och avancemang till division 1. Själevad var återigen ett etablerat namn på nationell nivå.

Mot nya mål

Pandemiår, tränarbyten och generationsskiften till trots fortsatte laget att hålla sig konkurrenskraftigt i division 1.
2024 slutade med degradering – smärtsam, men också framtidsrik. En ung trupp hade tagit form.

Och svaret lät inte vänta på sig.

2025 blev en säsong för historieböckerna: serieseger i division 2 och ett dramatiskt kval som avgjordes på straffar. Jubel. Lättnad. Stolthet.

Framtiden är här

2026 spelar Själevads IK Dam åter i Division 1 Norra. Serien sträcker sig över halva landet och utmaningarna är stora.
Men historien har lärt oss en sak:

Själevads IK Dam är ett lag som aldrig ger upp.
Ett lag byggt på vilja, gemenskap och modet att drömma stort.

Resan fortsätter.

Text: Magdalena Åstrand

Foto: Örnsköldsviks Allehanda